Är så himla stolt att jag fixade det! Trodde inte jag skulle kunna springa pga min gamla skada som fläkt upp i vaden, men med smärtstillande och lugn fart i början så gick det! Man måste vara stark mentalt och envis, annars hade det aldrig gått! Startade i en långsam startgrupp långt bak (12) men fick ändå en tid på 1:45, är så himla stolt!
Hade kapacitet i kroppen för 1:30, och det vill jag slå nästa år i en snabbare startgrupp med hjälp av ett sk seedingslopp som de brukar ha innan för att man ska kunna få en bättre startgrupp.
Men känslan över att ha fixat en halvmara, trots krämpor, är obeskrivligt underbar!
Jag som trodde att jag inte blivit en så mycket bättre löpare sprang 5 km på 20:50 på Vårruset för två veckor sedan, och hade mellantider på göteborgsvarvet: 26 min vid 5 km, 50 min vid 10 km, 1:14 vid 15 km, 1:40 vid 20 km och i mål 1:45! :-))) snacka om att ha utvecklats som löpare. Förra året var min bästa miltid sent på hösten 51:20, och min bästa 5 km på 24 min, nu sprang jag en halvmara på dessa tider, helt fantastiskt, så lycklig! :-)
Min älskling peppade, hejjade, stöttade och masserade!
Han är så fantastisk! All kärlek till honom!
Ville bara dela med mig av min lycka!
Kram på er!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar