Taxin kommer in på gården och Sanjins bror har kommit för att hämta Mery. Jag är inte vid fullt medvetande, värkarna kommer ju så ofta och då försvinner man in i någon annan värld där man inte tänker, bara fokuserar på att ta sig igenom just denna värk, ett steg närmare mot bebis. Precis när jag ska stiga in i taxin så kommer en värk och benen viker sig och jag lutar mig mot baksätets sittdel på alla fyra och kvider, taxichauffören klappar mig på ryggen och säger att han själv har 3 barn och vet vad som gäller, det känns skönt, då borde han veta var förlossningen ligger.
Vi kör i ilande fart, med mig sittande på knä bakåtvänd i baksätet, kunde inte sitta normalt. Tur att Akademiska ligger endast 8 km bort, och han körde oss hela vägen fram och hjälpte oss komma in (mycket tacksamt i mitt tillstånd). Kan ni tänka er om vi tagit bilen, och Sanjin hade varit tvungen att lämna mig för att hitta parkering, och tänk vilken tid det hade tagit att bara hitta förlossningen på sjukhusområdet, minuter är dyrbar tid i sådant läge (eller smärtsam tid som känns som en evighet kanske är bättre uttryck hehe) klockan var nu runt 2 på natten. Väl inne så var det helt tomt där och vi möttes av en sjuksköterska som hälsade oss välkommen. Sanjin fick sköta pratet medan jag tog emot värkar hela tiden. Jag kände mig återigen illamående och kräktes i en papperskorg där på mottagningen. Hon bad om mitt Id, men jag hittade inte min väska, måste glömt den i taxin, åh nej! Vi ringde taxin men där var ingen väska. Sanjin sa att han tror vi glömde den hemma, jag kunde bara hoppas att så var läget. Vi blev intagna i ett undersökningsrum där jag fick en ctg-maskin på mig för att se hur bebisen hade det. De bad mig försöka ligga still i 20 min för att få en bra överblick över alla värden, det var svårt när värkarna kom, men jag fixade det! :-) Sen kom hon in och undersökte mig och konstaterade att cervix var utplånad och jag var öppen 4 cm. Hon sa att jag fortfarande var i latensfasen och normalt brukar de skicka hem en när det är så men uppenbarligen så verkade jag må ganska dåligt så vi fick stanna om vi ville (kom ihåg det är vanligt att det tar lång tid för förstföderskor det förstod vi att de hade som erfarenhet även på förlossningen). Den hjälp/lindring som de kan erbjuda i detta skede är ett varmt bad och akupunktur, jag tackade ja till båda! Hon lämnar oss några minuter för att fylla upp ett varmt bad och tända lite ljus. Sanjin passar på att springa en snabbis på toa och jag får en ny kraftig värk och kaskadspyr på mottagningsgolvet. Sanjin hör inifrån toaletten och trycker på larmknappen därinne (vilket jag inte visste att han gjorde, smart att de har larm överallt) in kommer hjälp och vi får komma till badkarsrummet med tända ljus, hur mysigt som helst. Men jag känner att värkarna blir intensivare och kraftigare hela tiden, är genomsvett och vill inte längre bada av någon anledning, jag känner att jag öppnas fort och att det händer mycket i kroppen. Så vi blir istället förda till ett rum.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar