Förlossningsberättelse del 1

Som sagt jag tror slemproppen gick i torsdags, den var som en stor slemmig äggviteklump som kom ut i två delar, dock helt genomskinlig ej blodstrimmig som jag läst att många är, därför var jag lite osäker, så svårt att veta när det är första gången. Efter det sipprade det lite vatten då och då men inga stora mängder. Jag läste att det var vanligt på slutet med kraftigare flytningar. Så jag tänkte det inte var någon fara eftersom det var så lite vatten som kom ut och bebis hade det bra i magen. Men om jag hade vetat vad jag vet idag så hade jag kommit in till förlossningen för undersökning redan då...
Så natten till fredag hade jag väldiga menssmärtor och hade svårt att sova, men sen gick det över och fredag och lördag var lugna dagar och jag kände mig som vanligt, förutom det lilla vattnet som kom lite då och då. Så när jag gick och lade mig för att sova på lördagskvällen, ville Sanjin passa på att spela lite tv-spel, eftersom vi varit duktiga och jobbat hela dagen (det valet hade han inte gjort om han visste vad som väntade, då hade nog någon timmas sömn suttit fint ;-)). Så jag gick och lade mig vid halv tolv ungefär och låg och planerade och kom på ideer om hur vi skulle få ihop allt i lägenheten på bästa sätt. Plötsligt knäpper det till i magen (det lät som om någon knäppte med fingrarna därinne :-)) och jag känner hur jag får min första riktiga värk. Jag slänger upp sovrumsdörren och tar mig till badrummet, tänker att om det är på gång så kommer det ta lång tid eftersom jag är förstagångsföderska. Så jag försöker ta de första värkarna med ro så som jag lärt mig från boken "Föda utan rädsla", andas lätt och ljudlöst, slappna av i ansiktet, var tung i kroppen när värken kommer, ge dig själv peppande mantran såsom "tung" "ja" ( istället för att säga nej väldigt effektivt psykologiskt) Sanjin fattar att något är på gång och frågar hur jag mår, jag säger -"Äh älskling jag tror det kanske är på gång, men det kommer ta lång tid det här så det är lugnt". Värkarna blir genast kraftigare efter bara en halvtimme och jag vill lindra dem genom en varm dusch. I duschen kommer värkarna med mellan en halv minut och 1 minuts mellanrum, de blir intensivare och intensivare dvs det går absolut inte att prata under värken. Jag märker att det gör väldigt ont i ländryggen där bäckenet börjar under värkarna. Sanjin frågar desperat om han ska ringa 1177 ( sjukvårdsupplysningen) eller förlossningen. Jag svarar att de bara kommer säga att vi ska stanna hemma så länge vi orkar och kan, de har säkert fullbelagt dessutom. 10 min senare skriker jag emellan en värk -RING FÖRLOSSNINGEN NU!! -o klocka mina värkar, det finns en app!! Sanjin pratar med dem och han laddar samtidigt ner en värktimer. Värkarna har uppehåll på mellan 30 sek till 1 minut, håller i ca 1-2 minuter. Sanjin ringer sjukvårdstaxi som kommer på studs, jag kräks ett par gånger innan jag kan torka mig från duschen och få på mig några kläder emellan de intensiva värkarna. Sanjin stackarn försöker så gott han kan att få med sig allt vi behöver då vi inte hade packat klart vår BB-väska. Mycket dumt, kan rekommendera att den står klar mycket tidigare än så och inte bara halvklar så som vi :-)
To be continued...


- Posted using BlogPress from my iPhone