Familjerätten

På fredag ska vi till familjerätten, så att vi får gemensam vårdnad. Om det nu var någon som någonsin tvekade, så kan ni sluta efter att ha sett den här bilden ;-)

3 timmars sömn

Och jag känner mig som människa igen :-)
Apropå ngt helt annat, innan jag blev gravid så fick jag höra av en del att det var jobbigt att vara
Höggravid och föda på sommaren. Pga bland annat värmen och att man svullnar mer på sommaren. Men jag skulle faktiskt föredra det jämfört med vintern, jag menar tänk er:
Sommar
* Man slipper knyta stora vinterkängor, man kan istället ha sköna stora skor man bara stoppar i och ur foten.
* Man slipper stora tunga jackor man ändå inte kan knäppa.
* Man slipper få mjölkstockning lika lätt pga kylan.
* Man kan gå härliga promenader i sköna linnen och tofflor efter förlossningen.
* Man behöver inte vara rädd att bebis fryser ihjäl :-) (man är ju så nojig i början innan man lär känna honom/henne)
Bilder från i lördags i sol med en glad mamma som är överlycklig att kunna promenera igen, ännu lyckligare vovve som saknat sin Uppsalaskog och en nöjd bebis under myggnätet

Det är inte alltid lätt att vara mamma

Inatt fick jag inte sova mycket, på morgonen hade älskling inplanerad bortamatch och åkte runt 11. Då tänkte jag att jag och Mio ska sova efter promenaden, han måste ju vara trött efter att ha varit vaken hela natten :-) Under promenaden ösregnar det och vi vänder hemåt. Väl hemma så är jag och Mery helt genomvåta, jag är så trött att jag inte vet vad jag heter och jag vill bara gå och lägga mig. Tänker bara 1 timme så kommer det nog kännas lite bättre (mindre hålögd apatisk mamma). Men lilla Mio är pigg och hungrig och vill allra minst sova. Så det blir att amma, rapa, byta blöja, prata, och om igen 3 omgångar innan han tillslut vill sova. Jag är så trött och hungrig att jag bara vill gråta. En halvtimme senare kommer älskling hem. Stackarn det första han möts av är en helt förstörd mamma som bara gråter och glufsar i sig mat om vartannat. Vill ju att han ska få sin egen tid med gott samvete och mötas av en glad mamma/partner när han kommer hem, men det är inte alltid så lätt. Sömnbrist+hungrig är ingen bra kombination. Nu har jag fått lite mat i magen och sitter och ammar vår pigga lilla son :-)
Nu känns livet lite lättare. Tänker på alla ensamstående, hur starka ni måste vara! Jag är imponerad av er, hur ni fixar allt. Är också mycket tacksam och känner mig lyckligt lottad över min fina man som verkligen gör ALLT för oss!
Volim te duso!!

Vi älskar din kalufs :-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Magen efter nästan 3 veckor

Kroppen är som sagt fantastisk!

Magen hålls in :-)




Magen avslappnad



Har fortfarande ca 8 kg kvar, man kan ju undra var de sitter,
i brösten kanske haha :-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Var stolt över dig själv varje dag!

Det här kortet togs några timmar innan värkarna satte igång och vår lilla linslus ville såklart vara med :-)



Det här kortet är från mitt sista träningspass 4 dagar innan förlossning. Är så grymt stolt över mig själv att jag lyckades träna regelbundet så fort jag hade orken under graviditeten. Körde bra övningar som gjorde att jag underhöll de viktiga rygg och bukmusklerna för att inte få så ont av framtyngden. Jag som har en dålig rygg klarade mig igenom graviditeten utan en enda rygginflammation. Men så tränade jag också ryggen så ofta jag bara kunde.





Jag är stolt över mig själv för att jag gjorde mitt bästa trots alla krämpor. Tänk på hur mycket bra grejer man gör varje dag! Ibland försöker man och det går kanske inte som man tänkt sig, men allt är erfarenheter, både positiva och negativa. Man kan göra fel i bland men man ÄR aldrig fel (Citerar underbara Mia Törnblom). Så var stolt över dig själv varje dag! Alla är vi fina och härliga på våra egna sätt!

Morgonpromenader

Ska börja med morgonpromenader och kvällspromenader, helst varje dag. Dels får bebis frisk luft och sover bättre, dels får vår lilla vovve lite motion och dels kommer jag snabbare i form! Finns inget negativt, bara positivt. Ska köra knipövningar och styrka anpassad för en nyförlöst ammande kvinna :-) så får vi se hur det går med mina gravidkilon. Har stått still ett tag på - 11 kg, har 8 kg kvar till ursprungsvikten. Så nu kör vi! Hoppas jag får sova lite inatt :-) Godnatt på er!

Återbesök MVC

Har jag i slutet på september, ska bli spännande att se hur alla värden har påverkats, undra vad man har för järnvärde tex :-)
På BB sa de att jag skulle äta dubbel dos Niferex ett bra tag till, så de "mumsar" jag i mig varje kväll och sköljer ner med lite C-vitaminbrus :-)

BVC hembesök

Hade vi i onsdags, det gick bra och han hade redan gått upp till 3800, haha vårt lilla matvrak :-)
Vi har upptäckt att han älskar att bada under duschstrålen men inte i badbalja. Han älskar sin morgonrock. Han gillar att kissa när man byter blöja, och han vill vara med oss hela tiden, inte ligga och sova i någon tråkig vagn :-) Pigg kille kan man säga.
Kolla in dessa michelin ben:



Visst är de underbara? :-)

Inget för känsliga läsare

Jag har ju blött ganska mycket sen förlossningen, så häromdagen kom världens största blodklump ut, stor som min handflata, tänkte WHAT is this, ringde förlossningen o de sa att det var levrat blod från livmodern och det är bra att det kommer ut annars kan man få infektion i livmodern. Så om det händer någon av er så behöver ni inte bli lika förskräckta som mig :-) Efter denna blodklump så har jag slutat blöda mer och mer. Skönt att slippa de gigantiska bindorna :-)

Har köpt lite snygga amningsbh

Hej!
Idag investerade jag i 2 st amningsbh och 1 sporttopp man både kan amma och träna i. Kan rekommendera Glammom.se om man letar efter snygga och annorlunda amningskläder.
Dessa klickade jag hem, snygga va? :-)









Alla bilder är ifrån Glammoms hemsida.

Det här med att planera sin förlossning

Jag hade tänkt ut allt och planerat hur jag skulle vilja ha min förlossning. Jag ville BB väskan skulle stå klar redan i vecka 25, jag menar, man vet ju aldrig, har alltid haft en känsla att han skulle komma lite tidigt. Men med tanke på vår sena flytt så kom så mycket annat ivägen och den blev bara halvklar med bara bebissaker i vecka 35, tänkte varje dag att nu ska jag packa väskan, men det blev liksom aldrig av konstigt nog, jag som är så noga med sådana saker... Ja det är inte lätt när man mår så dåligt pga graviditetskrämpor och dessutom ska flytta :-). Sen hade jag tänkt att när det väl händer så kommer vi ha lite tid på oss att packa, ta oss i lugn och ro till sjukhuset gärna på förmiddagen. Installera oss i lugn och ro, ta ett bad och äta tillsammans mellan värkarna. Skratta tillsammans åt lustgasen som vi båda provar om vartannat. Jag hade gjort en lista på Spotify som hette "Gravid" och som jag hade tänkt använda under förlossningen. Även där svårt att veta vad man vill lyssna på under smärtor... Sen hade vi tänkt ta med min sköna pilatesboll att sitta på för att ta emot värkarna bättre. Inte hade jag kunnat föreställa mig att det skulle gå så fort och att vi inte hann något av ovanstående, utan jag upplevde det som en snabbspolning av hela min förlossningsbild. Många tycker att man ska vara glad att det gick så fort. Men samtidigt fick jag ingen paus mellan värkarna redan från början, och ni kan tänka hur påfrestande det är att ha konstant ont och inte få vila. Det var först under krystfasen som värkarna hade 3-4 min uppehåll emmellanåt och det var så skönt att få en liten paus...
Så summan av kardemumman är att man aldrig kan planera en förlossning, och det kan vara bra att vara beredd på det.

Vår livsnjutare :-)

Älskar er!

3555 gram!

Hade han gått upp till från 3405 gram för 4 dagar sedan haha, brås på sin far som vägde 15 kg när han var 1 år :-)
Allt annat var bra och vi fick bra kontakt med BVC, de var supertrevliga! Vi ska även i september få träffa andra nyblivna mammor och pappor, superkul att lära känna lite andra i närheten som är i samma situation som vi :-)
Arbetet hemma går framåt när jag inte ammar, sover eller äter ;-)
Sanjin jobbar och sliter och är så himla duktig, han gör allt för att vi ska ha det bra! Älskar honom så himla mycket!

Vill så mycket...

Men orkar mindre än hälften...Vill så gärna att det ska bli fint härhemma och vi kämpar varje dag. Men det är inte lätt när man
inte får sova på nätterna och har en nyfödd son som vill äta HELA tiden :-) Glupskare barn får man leta efter. Jag känner efter och lyssnar på kroppen hela tiden och kroppen bråkar med huvudet, kroppen vill vila och huvudet vill få ordning, jag prioriterar givetvis vilan (så gott det går), men det är hela tiden en kamp :-) Ni som känner mig vet att jag alltid har tusen järn i elden, ibland jobbar jag liggandes för att det krigshärjade underlivet dunkar och pulserar om jag står för mycket. I natt ammade jag i princip non stop mellan 2 till 7, sen tog Sanjin honom i vagnen ute så jag fick sova, var helt utmattad! Han kom in kl 9, då var han hungrig igen! Haha tror han har en tillväxtperiod just nu, snacka om att känna sig som en matfabrik :-) men det är mysigt att amma när det inte gör ont. Ibörjan när jag ammade fick jag både sår och det kom blod och gjorde riktigt ont, men nu är det bättre, så vi hoppas det fortsätter såhär!
Idag ska vi till BVC och väga och mäta honom, skulle inte bli förvånad om han ökat ännu mer i vikt :-). Hans navelsträng har trillat av så de ska kolla så allt ser bra ut.
Dagens bebis

1 vecka efter förlossning

Kroppen är helt fantastisk! Jämför med hur magen såg ut för en vecka sen:



Vikt: -9 kg (10 kg kvar till startvikt) Men jag har ingen brådska att komma tillbaka till startvikt. Det viktigaste är att bebis mår bra och får i sig all näring han kan få genom amningen. Resten kommer lösa sig, så känner jag.
Jag har redan börjat med knipövningar som sagt och kortare promenader. Nu efter en vecka känner jag att jag kan köra lättare gumminbandsövningar för att stärka kroppen och hjälpa den att komma tillbaka sakta men säkert. Igår röjde vi lite i gymmet, så idag kan jag köra lite övningar kanske. Men först ska vi röja lite härhemma. Små framsteg för varje dag :-)

Ang mitt järnvärde :-)

Som sjönk i botten under graviditeten och typ stannade där trots alla idoga försök att få upp det med hjälp av dubbel dos järntabletter, blutsaft och med hjälp av kosten. Så fick vi höra igår av barnläkaren. -Oj han blir väldigt lätt lite röd i skinnet, det tyder på att han har bra järnvärde. Då vet vi alla vart mitt järn tog vägen :-) Fast det känns bara bra att ha gett honom en så bra start :-)
Vi badade honom för första gången igår kväll, det gick bra men var inte så poppis :-)
Vi ville framförallt tvätta bort de blodrester som fanns kvar i håret, så nu har han istället lite lätt elektriskt hår :-) hur söt som helst!

Återbesökskontroll

Efter 5 dagar från förlossningen.
Gick jättebra!
Hörseltest godkänd, han har tom ökat i vikt (annars är det vanligt att bebisar inte når sin födelsevikt förrän efter 2 veckor) Han väger numera 3405 gram ( ökat hela 15 gram, de ni! :-)) det visar bara att amningen fungerar bättre än bra, jag lovar att det finns MYCKET mjölk i dessa Dolly Parton bröst :-) allt annat på bebis såg bara bra ut. Blev även undersökt för mina stygn som hade läkt fint. De sa att det troligen kommer kännas lite bättre om ett par dagar, så det är väl bara att stå ut med det onda ett tag till :-) Jag kan nästan sitta nu i alla fall (små framsteg).

Första leendet fick vi redan när han var 2 dagar gammal, underbart!

Första tiden

Det kändes lite jobbigt att komma hem till kaoset igen med en liten bebis, men Sanjins mammas fantastiska väninna,
handlade det vi behövde mest akut ( typ blöjor, bindor och amningsinlägg :-)) och lagade supergod mat och tom städade undan lite. Helt fantastiskt att få hjälp när man är så utsatt och skör. Även Sanjins bror hjälpte oss med hundvakt och kom och hämtade oss från BB. Läskigt att vara hemma utan hjälp från läkare och barnmorskor. Men allt känns så naturligt och man har en väldigt stark modersinstinkt som man följer och lyssnar på. Sen är vi så starka ihop som stöttar och hjälper varandra i vått och torrt! I början bytte vi på köksbordet, eftersom skötbordet fortfarande låg nedpackat i en kartong:


Men nu är skötbordet uppe i vårt fina nya badrum:



Han älskar att åka vagn och bil:






Dagen efter BB så tog vi premiärtur med vagnen:



Det gick bra, förutom att jag inte kan gå så bra ännu pga av smärtan i underlivet, så kort men mysig promenad blev det!

Jag har även börjat använda Belly bandit (maggördeln) fr.o.m. Igår och den känns fantastisk och ger ett bra stöd. Har även börjat träna bäckenbotten genom knipövningar. Det ökar blodcirkulationen i det sargade och krigsdrabbade underlivet (förlåt uttrycket men det är så det känns) och underlättar och snabbar på läkningsförloppet.

Summa summarum: Vi är sååå lyckliga, vi sover väldigt lite på natten, jag har ett ont dunkande bowlingklot mellan benen. Mina bröst är större än Dolly Partons :-)

Vår livsnjutare

Förlossningsberättelse del 3

Rummet var ganska mysigt faktiskt, dämpad belysning och en skön recliner fåtölj i svart skinn. Gynsängen var väldigt hightech, den var i två delar och kunde bli som en fåtölj och höjas och sänkas på olika sätt, mycket smart konstruerad. Jag fick akupunktur i huvudet och lustgas. Lustgasen var fantastisk, den hjälpte till att ta bort smärtan på toppen av värkarna, men framförallt så hjälpte den mig att andasmed lugna djupa andetag. Man gör såhär: Så fort du känner att en värk är på väg så tar du masken och andas in långa djupa supar av denna gas :-) Du andas in tills du känner att värken börjar klinga av. Jag försökte allt jag kunde att vara tung i kroppen och slappna av, men det är inte så himla lätt under värkarna, men det hjälper att ta emot värkarna lättare på något sätt. Det känns inte som man motarbetar kroppens naturliga förlopp på samma sätt. En stund senare så blev värkarna mer intensiva och lustgasen hjälpte bara med andningen, så då höjde de dosen lite i taget. När det inte hjälpte längre skrek jag att jag ville ha EDA! Då var jag öppen 7 cm. – Om du vill ha EDA så bör du ta det nu, – Ge mig! sa jag omtöcknad från lustgasmasken. Allt förbereddes EKG sugproppar sattes på mig och jag skulle få något dropp osv. Narkosläkaren hann inte komma förrän jag var helt öppen (hade öppnat mig helt på bara 4 timmar!) Då sa de – Avbryt EDAN! Jag tänkte vadå avbryt EDAN? ge mig bedövning för i h-lvete :-)

Nu ska du försöka krysta när du får nästa värk. Åh fantastiskt tänkte jag, nu borde det inte ta så lång tid innan han är ute. Åh jag krystar och krystar och krystar, känner att snart orkar jag inte mer, men försökte hela tiden tänka positivt, nu är det inte långt kvar Marianne, försök stå ut, intalade jag mig själv. Jag frågade dem om jag kanske skulle byta ställning då jag hade så fruktansvärt ont i ryggslutet och att ligga ner kändes inte optimalt. Samtidigt så kände jag inte att jag vill flytta på kroppen heller. Så jag krystade så mycket som jag bara orkade i 3 timmar! När han väl kom ut skrek jag urmorderns urskrik (som Sanjin uttryckte det) Ut kom han i vidöppen bjudning dvs. med näsan uppåt. Det var därför det var så svårt att få ut honom! Bebisen ska helst ligga med näsan  neråt dvs. mot min rygg, för att huvudet ska glida optimalt i förlossningskanalen och bäckenet. Nu skulle moderkakan ut, och min tidigare mjuka och behagliga barnmorska, hade bytts ut mot en hårdhänt och ganska barsk en. Hon började dra i navelsträngen där moderkakan satt fast. Jag frågade henne varför hon drar, det gör ju ont. Kan vi inte först vänta på att den kommer ut naturligt, jag menar man behöver ju inte dra redan efter 5-10 min? Så jag frågade hur länge den kunde vara kvar utan att det var farligt? Ca en halvtimma svarade hon. Jag bad henne vänta med att dra ut den, eftersom man kunde hjälpa den på traven med bl.a. akupunktur, det tyckte jag kändes mer naturligt. Men hon fortsatte dra och lyssnade inte på mig. Hon sa om vi inte får ut den måste vi operera dig. Så hon tryckte på magen så jag trodde jag skulle gå sönder och drog och slet i navelsträngen. Hon sa åt mig att krysta, och jag försökte verkligen. Efter många försök lyckades vi och moderkakan kom ut, men det kändes kan jag lova.
Jag sprack på insidan och fick sys på lite olika ställen. Det rann mycket blod från mig och de vägde blodet genom att lägga indränkta kompresser på en våg hela tiden. De sa att jag förlorar ganska mycket blod, och att det snart måste sluta annars skulle jag behöva opereras. Hon tryckte och tryckte på magen för att få ut allt blod och jag bad till högre makter att jag skulle sluta blöda så att det var farligt. Ett tag tänkte jag att jag kanske förblöder och dör i barnsäng, det var ju vanligt förr.
Jag hade antagligen rester av moderkakan kvar inne i livmodern. Barnmorskan såg allvarligt på mig när jag bad henne sluta trycka på min mage som om det vore en slagtrumma. Hon sa – Jag måste se att du slutar blöda så rikligt, annars måste du opereras. Samtidigt ville hon att jag skulle inleda min första amning, eftersom bebisen verkade hungrig. Hon började bedöva mig i underlivet med tandläkarbedövningsspruta och jag försökte amma vår nyfödda bebis. Snacka om att jag var lite spänd :-)

När hon äntligen var klar med stygnen så blev vi lämnade ensamma för första gången. Vi tre...
Alltså det var så mycket känslor, så overklig men samtidigt fantastisk känsla!
Vi tittade på varandra och grät. Trodde inte vi kunde komma närmare varandra, men det kunde vi...
Vilken upplevelse...vilken känsla...det var värt varenda smärta, varenda värk, varenda jobbig period jag haft som gravid. Vi var mer än lyckliga, eufori på hög nivå!

Den klassiska brickan kom in med svenska flaggan! Kändes så mysigt, men jag var inte så hungrig :-)mest törstig (konstigt va? :-)) Efter ett tag skulle de väga och mäta honom och jag fick möjlighet att duscha. Skönt efter allt man gått igenom. Men hjälp vad snurrig och yr jag var, och fy vad ont det gjorde att kissa, även fast jag stod upp i duschen och kissade. Blodet bara rann från mig och jag var lite orolig, men försökte tänka att kunniga personer avgjort att jag inte behövde opereras så då borde det inte vara någon fara. Men jag kände flera gånger i duschrummet att jag var på väg att svimma. Jag böjde huvudet neråt några gånger för att få tillbaka lite blod i huvudet, och jag fick på mig en torr sjukhusrock, gigantisk binda  och väldigt sköna nättrosor som passade bra med den största binda jag någonsin sett.

Efter några timmar fick vi kommer upp till BB. Där fick vi ett eget familjerum med utsikt över slottet. All hjälp vi behövde fanns att tillgå. Bara trycka på knappen i sängen så skulle vi få hjälp.
Frukost, lunch, middag och kvällsmål (jättegod och näringsriktig mat) erbjöds och personalen var fantastiskt trevlig och kunnig. Vi fick hjälp med allt ni kan tänka er; amning, blöjbyte, frågor osv.
Det kändes som ett All inclusive hotell. Sanjin stannade hela tiden vid min sida och det känns så fantastiskt att vi har fått möjligheten att gå igenom allt tillsammans, som ett ultrastarkt team. Han vek aldrig undan från min sida under förlossningen. Höll min hand, som jag kramade så hårt så hårt (undra om han fick blåmärken :-)). Serverade mig saft med sugrör mellan värkarna :-) och peppade mig och hjälpte mig tänka på andningen, rösten och att slappna av, precis som vi hade övat på. Är så tacksam över att ha en så fin man vid min sida. Älskar dig najvise ljubavi!

På BB ville de ha mig under uppsikt i och med blodförlusten samt att mitt vatten hade börjat sippra redan på torsdagen och jag hade förhöjd infektionsrisk pga det. Så mitt tips om någon av er som läser detta är gravida och ni plötsligt börjar sippra vatten. Kontakta förlossningen och kom in för bedömning. Hellre att man kontrollerar en gång för mycket än en gång för lite. Efter 2 dygn och allt såg bättre ut med blödningen så var vi så redo vi kunde bli att åka hem...

Förlossningsberättelse del 2

Taxin kommer in på gården och Sanjins bror har kommit för att hämta Mery. Jag är inte vid fullt medvetande, värkarna kommer ju så ofta och då försvinner man in i någon annan värld där man inte tänker, bara fokuserar på att ta sig igenom just denna värk, ett steg närmare mot bebis. Precis när jag ska stiga in i taxin så kommer en värk och benen viker sig och jag lutar mig mot baksätets sittdel på alla fyra och kvider, taxichauffören klappar mig på ryggen och säger att han själv har 3 barn och vet vad som gäller, det känns skönt, då borde han veta var förlossningen ligger.
Vi kör i ilande fart, med mig sittande på knä bakåtvänd i baksätet, kunde inte sitta normalt. Tur att Akademiska ligger endast 8 km bort, och han körde oss hela vägen fram och hjälpte oss komma in (mycket tacksamt i mitt tillstånd). Kan ni tänka er om vi tagit bilen, och Sanjin hade varit tvungen att lämna mig för att hitta parkering, och tänk vilken tid det hade tagit att bara hitta förlossningen på sjukhusområdet, minuter är dyrbar tid i sådant läge (eller smärtsam tid som känns som en evighet kanske är bättre uttryck hehe) klockan var nu runt 2 på natten. Väl inne så var det helt tomt där och vi möttes av en sjuksköterska som hälsade oss välkommen. Sanjin fick sköta pratet medan jag tog emot värkar hela tiden. Jag kände mig återigen illamående och kräktes i en papperskorg där på mottagningen. Hon bad om mitt Id, men jag hittade inte min väska, måste glömt den i taxin, åh nej! Vi ringde taxin men där var ingen väska. Sanjin sa att han tror vi glömde den hemma, jag kunde bara hoppas att så var läget. Vi blev intagna i ett undersökningsrum där jag fick en ctg-maskin på mig för att se hur bebisen hade det. De bad mig försöka ligga still i 20 min för att få en bra överblick över alla värden, det var svårt när värkarna kom, men jag fixade det! :-) Sen kom hon in och undersökte mig och konstaterade att cervix var utplånad och jag var öppen 4 cm. Hon sa att jag fortfarande var i latensfasen och normalt brukar de skicka hem en när det är så men uppenbarligen så verkade jag må ganska dåligt så vi fick stanna om vi ville (kom ihåg det är vanligt att det tar lång tid för förstföderskor det förstod vi att de hade som erfarenhet även på förlossningen). Den hjälp/lindring som de kan erbjuda i detta skede är ett varmt bad och akupunktur, jag tackade ja till båda! Hon lämnar oss några minuter för att fylla upp ett varmt bad och tända lite ljus. Sanjin passar på att springa en snabbis på toa och jag får en ny kraftig värk och kaskadspyr på mottagningsgolvet. Sanjin hör inifrån toaletten och trycker på larmknappen därinne (vilket jag inte visste att han gjorde, smart att de har larm överallt) in kommer hjälp och vi får komma till badkarsrummet med tända ljus, hur mysigt som helst. Men jag känner att värkarna blir intensivare och kraftigare hela tiden, är genomsvett och vill inte längre bada av någon anledning, jag känner att jag öppnas fort och att det händer mycket i kroppen. Så vi blir istället förda till ett rum.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Förlossningsberättelse del 1

Som sagt jag tror slemproppen gick i torsdags, den var som en stor slemmig äggviteklump som kom ut i två delar, dock helt genomskinlig ej blodstrimmig som jag läst att många är, därför var jag lite osäker, så svårt att veta när det är första gången. Efter det sipprade det lite vatten då och då men inga stora mängder. Jag läste att det var vanligt på slutet med kraftigare flytningar. Så jag tänkte det inte var någon fara eftersom det var så lite vatten som kom ut och bebis hade det bra i magen. Men om jag hade vetat vad jag vet idag så hade jag kommit in till förlossningen för undersökning redan då...
Så natten till fredag hade jag väldiga menssmärtor och hade svårt att sova, men sen gick det över och fredag och lördag var lugna dagar och jag kände mig som vanligt, förutom det lilla vattnet som kom lite då och då. Så när jag gick och lade mig för att sova på lördagskvällen, ville Sanjin passa på att spela lite tv-spel, eftersom vi varit duktiga och jobbat hela dagen (det valet hade han inte gjort om han visste vad som väntade, då hade nog någon timmas sömn suttit fint ;-)). Så jag gick och lade mig vid halv tolv ungefär och låg och planerade och kom på ideer om hur vi skulle få ihop allt i lägenheten på bästa sätt. Plötsligt knäpper det till i magen (det lät som om någon knäppte med fingrarna därinne :-)) och jag känner hur jag får min första riktiga värk. Jag slänger upp sovrumsdörren och tar mig till badrummet, tänker att om det är på gång så kommer det ta lång tid eftersom jag är förstagångsföderska. Så jag försöker ta de första värkarna med ro så som jag lärt mig från boken "Föda utan rädsla", andas lätt och ljudlöst, slappna av i ansiktet, var tung i kroppen när värken kommer, ge dig själv peppande mantran såsom "tung" "ja" ( istället för att säga nej väldigt effektivt psykologiskt) Sanjin fattar att något är på gång och frågar hur jag mår, jag säger -"Äh älskling jag tror det kanske är på gång, men det kommer ta lång tid det här så det är lugnt". Värkarna blir genast kraftigare efter bara en halvtimme och jag vill lindra dem genom en varm dusch. I duschen kommer värkarna med mellan en halv minut och 1 minuts mellanrum, de blir intensivare och intensivare dvs det går absolut inte att prata under värken. Jag märker att det gör väldigt ont i ländryggen där bäckenet börjar under värkarna. Sanjin frågar desperat om han ska ringa 1177 ( sjukvårdsupplysningen) eller förlossningen. Jag svarar att de bara kommer säga att vi ska stanna hemma så länge vi orkar och kan, de har säkert fullbelagt dessutom. 10 min senare skriker jag emellan en värk -RING FÖRLOSSNINGEN NU!! -o klocka mina värkar, det finns en app!! Sanjin pratar med dem och han laddar samtidigt ner en värktimer. Värkarna har uppehåll på mellan 30 sek till 1 minut, håller i ca 1-2 minuter. Sanjin ringer sjukvårdstaxi som kommer på studs, jag kräks ett par gånger innan jag kan torka mig från duschen och få på mig några kläder emellan de intensiva värkarna. Sanjin stackarn försöker så gott han kan att få med sig allt vi behöver då vi inte hade packat klart vår BB-väska. Mycket dumt, kan rekommendera att den står klar mycket tidigare än så och inte bara halvklar så som vi :-)
To be continued...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Imorse kom vårt lilla mirakel!

Snabbt gick det också, 7 timmar från första värk till han föddes, jisses! Han vägde 3390 gram och 49 cm lång, helt perfekt!
Berättar mer så fort jag orkar!

Vecka 39 är här!

Det känns inte längre som om jag ska föda idag eller imorgon, men sipprandet av vatten fortsätter. Mensvärken kommer och går i olika styrkor, men just nu känns allt väldigt lugnt. Det är bra för då hinner vi greja lite till och få fint innan han kommer. Snart ska
vi montera upp hans skötbord och lägga hans grejer på plats. Måste göra klart BB-väskan också, har bara lagt i grejer för bebis men inte för oss, men det löser sig!
:-)
Här är magbild för vecka 39

O vi grejar o grejar...

Idag har älskling rensat sin garderob, vilket resulterade i flertalet säckar! :-) Välbehövligt kan man säga... Själv har jag rensat förrådet och hängt kläder, väskor och skor på plats. Snart ska vi ta en paus, o sen ska vi montera lite möbler är det tänkt :-)














Lite före bilder :-)

Såhär ser ena förrådet ut nu:

Det blivande gymmet börjar ta form

Här ska det tränas så småningom, o det kommer bli så jäkla bra!!

I natt trodde jag något var på gång

Jag mådde så fruktansvärt illa, hade molande kraftig mensvärk och det sipprade vatten lite då och då. Runt 2-tiden hade jag så ont att jag inte kunde sova. Låg vaken några timmar, men imorse mådde jag bättre och den onda mensvärken var mycket lindrigare. Det sipprar fortfarande lite vatten då och då, men inget nämnvärt. Så idag har vi kämpat med att röja ännu en dag, och vi
går framåt! Framförallt är vi hemma och vi är så lyckliga att äntligen kommit hem. Det må vara mycket jobb, röj och städning, men det kommer bli så fint när vi är klara! Imorgon blir det nog en del monterande av nya möbler vi köpt idag, samt fortsatt rensning/städning.
Tänk att det bara är 15 dagar kvar nu...



Hoppas han håller sig inne ett litet tag till i alla fall :-) Man brukar känna tvärtom, men jag vill ju att vi ska få lite fint innan han kommer, just nu lever vi i lätt kaos hehe, men som sagt vi har båda ett leende på läpparna så fort vi kollar på varandra, både för vad som väntar runt knuten och för att vi är hemma i vårt lilla paradis :-)
Nu ska vi ta en paus och kolla lite OS-friidrott och film, det är vi väl värda!

Mycket jobb! :-)

Vi har verkligen grejat hela dagen non-stop Piuh! Köket var prio 1, vi är inte riktigt klara där men snart, sen fortsätter vi nog med hall och badrum, de andra rummen tar vi sen, kommer bli en hel del vändor på tippen :-)
Är helt slut nu, tror kanske en del av slemproppen gick tidigare idag, men är inte riktigt säker!
Godnatt, ny dag imorgon :-)

Framme i vårt paradis

Äntligen framme! Den närmsta tiden blir det mission "få ordning" med andra ord :-) men det kommer bli så fint när vi väl är klara!