Det är inte alltid lätt att vara mamma

Inatt fick jag inte sova mycket, på morgonen hade älskling inplanerad bortamatch och åkte runt 11. Då tänkte jag att jag och Mio ska sova efter promenaden, han måste ju vara trött efter att ha varit vaken hela natten :-) Under promenaden ösregnar det och vi vänder hemåt. Väl hemma så är jag och Mery helt genomvåta, jag är så trött att jag inte vet vad jag heter och jag vill bara gå och lägga mig. Tänker bara 1 timme så kommer det nog kännas lite bättre (mindre hålögd apatisk mamma). Men lilla Mio är pigg och hungrig och vill allra minst sova. Så det blir att amma, rapa, byta blöja, prata, och om igen 3 omgångar innan han tillslut vill sova. Jag är så trött och hungrig att jag bara vill gråta. En halvtimme senare kommer älskling hem. Stackarn det första han möts av är en helt förstörd mamma som bara gråter och glufsar i sig mat om vartannat. Vill ju att han ska få sin egen tid med gott samvete och mötas av en glad mamma/partner när han kommer hem, men det är inte alltid så lätt. Sömnbrist+hungrig är ingen bra kombination. Nu har jag fått lite mat i magen och sitter och ammar vår pigga lilla son :-)
Nu känns livet lite lättare. Tänker på alla ensamstående, hur starka ni måste vara! Jag är imponerad av er, hur ni fixar allt. Är också mycket tacksam och känner mig lyckligt lottad över min fina man som verkligen gör ALLT för oss!
Volim te duso!!