Jag har tagit det lugnt denna veckan, inte så mycket träning och ingenting på gymmet.
Ibland behöver man ta en paus från allting. Promenader och någon löptur har räckt gott för mig. Man ska lyssna på sig själv och känna efter.
Tillfälligt har min passion och kärlek för löpning svalnat. Först blev jag rädd och tänkte NEJ – det som alltid har varit så underbart för mig även vid -20 grader. Men sen kände jag efter ordentligt, kom på att det nog har sina orsaker och att kärleken och passionen till löpning kommer att blomstra igen, troligt när snön börjar försvinna.
Jag tror att min tillfälliga svacka beror på följande:
1. Jag har gått på diverse behandlingar för skador vilket hämmat mig i min utveckling samt viss smärta.
2. Kolla utomhus, känn på temperaturen, vi har haft två veckor nu med mellan -10 och -30, det är inte riktigt lika skönt när man byltar på sig 50 kg kläder och ändå fryser när man springer.
3. Springa med broddar är inte det roligaste då de gärna snor sig inåt och man känner att man snebelastar foten hela tiden.
4. Då vi har så himla mycket snö är äventyren i skogen begränsade, dvs vill man springa lite längre får man köra samma runda om och om igen... = boring haha :-)
Om man ser dessa 4 punkter kanske det inte är så konstigt att min passion svalnat lite.
Med styrketräningen och spinningen går det hur bra som helst, utvecklas hela tiden. Men det har aldrig varit lika roligt som med löpningen, men nu föredrar jag nästan det framför löpning.
Först blev jag som sagt rädd, men nu när jag ser min teori framför mig så kanske det vore konstigt om jag fortfarande var überentusiastisk trots "motarbetningen" utomhus (det som alla andra kallar vinter :-) upp till -5 är lugnt, men två veckor av Sibirisk kyla har tärt på mitt utomhushumör, vilket kanske inte är så konstigt. Hur klarar ni er däruppe i norr med ibland -40, det slutar vara mänskligt vid -10. Är imponerad att de som bor där uppe, orkar bo kvar med så omänsklig miljö. All heder åt er!
Själv är jag från västkusten, där vi i många år fått snö i kanske sammanlagt 4 veckor, sen är det barmark. Nu har vi haft snö häruppe sen början av november! Har bott i Milano sammanlagt i ca 5 år, kanske är det just därför jag tar denna vinter så hårt :-). Är van vid en stark sol som lyser upp trots att man andas kondens inomhus (det är väldigt kallt inomhus på vintern i södra europa). Men denna varma sol på dagen är fantastisk, de har inte samma mörker som vi har. Våren brukar komma i februari/början av mars. Vintern är kort och innehåller mycket dimma. Men det är liksom ok, för den är kanske 2 och en halv månad som max.
Min älskling läser just nu bland annat retorik och de ska ha en föreläsning snart där man ska prata om något utan att säga vad det är, utan alla förstår ändå, indirekt. Tycker jag har varit väldigt tydlig med vad jag vill säga med de senaste raderna, eller hur älskling? ;-) Men jag har inte sagt det ännu, eller har jag det? ;-)
VÅR VÅÅÅÅÅÅR where are you? :-) Vinter det är dags för dig att låta våren få komma fram, du har plågat oss extra hårt i år. Kallt och bistert med svidande kyla och mycket snö.
Nu är det bra tycker många av oss, du har gjort ett nästan FÖR bra vinterjobb i år vi är grymt stolta över dig, men nu tycker vi det är bra, det räcker nu, kan du inte vara nöjd med ditt verk och släppa fram den sköna våren?
Så man kan springa i skogen, höra fåglarna sjunga, höra prasslet av löv som rör sig i vinden, känna sköna soltrålar leta sig fram. Känna doften av mossa och bark. Lägga ut en picknick filt med sin käresta och bara mysa med en god middag och ett glas rött under en stor ek. Åh vad jag längtar! :-))))))
Kram på er hoppas ni får en mysig helg, och att ni uppskattar vintern mer än jag! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar